En uppslagsbok för logistik av farligt gods / klasser av farligt gods

Baserat på avfallsförteckningsförordningen (AVV) används ett avfallskodnummer för klassificering av avfall. Numret består av tre sifferpar.

I samband med litiumjonbatterier som avfall har LogBATT GmbH rättighet enligt §54 KrWG Avfall – under avslutningsnumren 16 06 05 ”andra batterier och ackumulatorer” (t.ex. litiumjonbatterier) och 16 01 21 ”farligt avfall” batterier – för avfallshantering.

Denna förordning är även känd som ”Europeiska överenskommelsen om internationell transport av farligt gods på väg”. ADR (Agreement concerning the International Carriage of Dangerous Goods by Road) reglerar transporten av farligt gods. Detta omfattar bland annat klassificering av farligt gods, märkning och dokumentation av transport av farligt gods, konstruktions- och provningskrav för behållare samt transport på olika transportvägar.

ADR reglerar också kraven på personer som deltar i transporten. Till exempel föreskrivs att föraren i många fall måste ha ett ADR-certifikat (farligt gods-körkort).

ADR gäller i över 50 länder. För närvarande (2025) är dessa: Albanien, Andorra, Azerbajdzjan, Vitryssland, Belgien, Bosnien och Hercegovina, Bulgarien, Danmark, Tyskland, Estland, Finland, Frankrike, Georgien, Grekland, Irland, Island, Italien, Kazakstan, Kroatien, Lettland, Liechtenstein, Litauen, Luxemburg, Malta, Marocko, Nordmakedonien, Montenegro, Nederländerna, Nigeria, Norge, Österrike, Polen, Portugal, Moldavien, Rumänien, Ryska federationen, San Marino, Sverige, Schweiz, Serbien, Slovakien, Slovenien, Spanien, Tadzjikistan, Turkiet, Tunisien, Tjeckien, Ukraina, Ungern, Uzbekistan, Storbritannien och Cypern.

En ackumulator är en uppladdningsbar batteri. Ackumulatorn (även förkortad till akku) baseras på ett elektrokemiskt princip. Vid laddningen omvandlas elektrisk energi till kemisk energi och lagras på motsvarande sätt. Vid urladdningen tas energin ut på ett reversibelt sätt.

En ackumulator består vanligtvis av flera sekundärceller, dvs. uppladdningsbara lagringsceller. Cellerna kopplas i serie eller parallellt. På motsvarande sätt kan även kopplingsvarianter som består av en kombination av parallell- och seriekopplingar realiseras. På så sätt kan energininnehållet i hela ackumulatorn ökas. Till skillnad från sekundärceller ärprimärceller inte uppladdningsbara.

En ackumulator kallas ofta också för batteri. I vardagligt tal används termen batteri för att beteckna enskilda eller kopplade primär- eller sekundärceller. Detta återspeglas också i engelskan, där en ackumulator vanligtvis kallas för ”(Rechargeable) Battery”.

Typiska ackumulatorer:

• Blybatteri
• Litiumjonbatteri
• Litiumpolymerbatteri

Begreppet Accumulatorbatteri används synonymt med ”batterimagasin” och beskriver ett system som lagrar elektrisk energi och gör den tillgänglig vid behov. Typiska användningsområden är tillämpningar där lagrad ström ska användas på ett målinriktat sätt – till exempel för att optimera den egna förbrukningen eller för att överbrygga belastningstoppar.

I samband med batterier utgör anoden den plusspolen.

I litiumjonbatterier består anoden vanligtvisav en tunn kopparfolie. Olika kemiska sammansättningar appliceras på denna folie. För närvarande används främst kombinationer av nickel-mangan-kobolt (NMC), nickel-aluminium-kobolt (NCA) och järnfosfat (LFP). I allt högre grad används också så kallade blandningar, t.ex. NCMA (nickel-mangan-kobolt-aluminium). De olika sammansättningarna kallas också cellkemier och är avgörande för cellens egenskaper och därmed också för hela batteriets egenskaper.

Anodmaterialet är en av de centrala komponenterna i ett batteri och finns på anodens sida (negativ elektrod). I litiumjonbatterier består anodmaterialet ofta av grafit. Det spelar en viktig roll vid lagring och frigörande av elektrisk energi under batteriets laddnings- och urladdningsprocess. Utvecklingen av effektiva anodmaterial är avgörande för batteriernas prestanda.

Återtagandeplikten avser tillverkarnaslagstadgade skyldighet att ta tillbaka vissa produkter efter att de har använts. Tillverkarna ansvarar för insamling och bortskaffande av batterierna för att minimera miljöpåverkan och säkerställa korrekt bortskaffande.

Bundesanstalt für Materialforschung und -prüfung (BAM) är en vetenskaplig-teknisk federal myndighet som lyder under det federala ministeriet för ekonomi och klimatskydd. Den utför tester, forskning och rådgivning för att skydda människor, miljö och materiella tillgångar.

Ett batteripass är ett dokument eller en märkning som innehåller information om ett batteri. Detta kan omfatta uppgifter om batteriets typ, kemiska beståndsdelar, återvinningsmöjligheter och annan relevant information. Batteripasset syftar till att skapa transparens om batteriets livscykel och underlätta en miljövänlig avfallshantering.

”Batterilagring” är det mer allmänna begreppet för alla former av uppladdningsbara lagringssystem som effektivt buffrar elektrisk energi och återger den vid behov. Batterilagring används både i privata hem och i kommersiella eller industriella miljöer – helt oberoende av vilken energikälla som används, till exempel solenergi, nätström eller vindkraft.

BEV står för Battery Electric Vehicle. Termen används för att beteckna rent elektriska fordon som får sin energi från ett batteri.

I LogBATT SafetyBATTbox L och XL används våra LogCOVER som brandskyddsöverdrag. LogCOVER ökar säkerheten vid batteribrand och finns i två olika storlekar. LogCOVER L [LxBxH]: 1600 x 1200 x 25 mm LogCOVER XL pro [LxBxH]: 3000 x 2000 x 25 mm

Enligt ADR P911 och LP906 måste förpackningar för kritiskt defekta batterier genomgå en extra test. Denna test består av en verklig brandtest. För detta måste ett litiumjonbatteri genomgå en fullständig termisk reaktion i en låda. Brandtestet avgör bland annat vilka batterier som får transporteras i respektive låda.

LogBATT GmbH har myndighetens tillstånd att självständigt utföra brandtester och utvärdera resultaten på egen hand, baserat på vår fastställda procedur.

Kriterierna för godkännande är:

• Yttemperatur <100 °C
• Inga splitter utanför försändelsen
• Inga lågor utanför försändelsen
• Rökgashantering (vid behov)
• Konstruktionsmässig integritet

En energilagring är ett tekniskt system för tillfällig mellanlagring av energi av alla slag. Det kan till exempel vara elektrisk, termisk eller mekanisk energi. Inom energibranschen används sådana lagringssystem för att säkerställa både försörjningstryggheten och stabiliteten i elnätet på lång sikt.

Denna klass omfattar ämnen och föremål som kan orsaka explosioner. Det kan vara fasta, flytande, geléartade eller pulverformiga ämnen som ger upphov till en kraftig reaktion.

Detta inkluderar gaser och gasblandningar bestående av ett eller flera ämnen. De kan vara brandfarliga, giftiga, brandfrämjande, frätande eller kvävande och märks därför med olika initialer. Exempel är butan, propan och kväve.

Farligt gods klass 3 omfattar brandfarliga ämnen och föremål som utgör en risk vid en viss kärntemperatur eller ett visst tryck. Vanliga exempel är bensin, etanol och aceton.

Denna klass omfattar fasta ämnen som kan antändas vid friktion, stötar, eld eller andra antändningskällor. Under vissa förhållanden kan de orsaka farliga reaktioner. Exempel på antändbara fasta ämnen är magnesium, aluminiumdamm, fosfor och vissa metallpulver.

I farlig gods-klass 5 finns brandfarliga ämnen, såsom aceton eller etylalkohol. De kan avge eller främja syre och därmed underlätta förbränningen av andra ämnen. Oxiderande ämnen kan främja antändning och orsaka svåra bränder. Organiska peroxider är instabila föreningar som kan vara lättantändliga och explosiva. Exempel är väteperoxid, ammoniumnitrat och kaliumpermanganat.

Dessa ämnen i klass 6 kan vara skadliga för hälsan eller dödliga vid inandning, förtäring, hud- eller ögonkontakt. Man skiljer mellan giftiga ämnen som kan orsaka akuta eller kroniska hälsoskador och smittsamma ämnen som kan orsaka infektioner.

Farligt gods klass 7 omfattar ämnen som avger joniserande strålning som utgör hälsorisker för människor och miljö. Radioaktiva ämnen kan avge olika typer av strålning, såsom alfa-, beta- och gammastrålning. De förekommer vanligtvis i kärnkraftverk, medicinska tillämpningar och forskningsanläggningar.

Frätande ämnen finns i denna kategori. De kan förstöra eller fräta levande vävnad och material vid kontakt och orsaka allvarliga hud- och ögonskador. I vissa fall kan de till och med vara livsfarliga. Exempel är svavelsyra, natronlut, saltsyra och frätande rengöringsmedel.

Farligt gods klass 9 omfattar olika farliga ämnen och föremål, t.ex. litiumbatterier, som kan utgöra en fara vid transport av farligt gods. Här sammanfattas alla ämnen som inte kan klassificeras i någon av de andra åtta underkategorierna. Som en följd av denna klassificering måste förpackningar som transporterar litiumbatterier märkas med en ADR-godkänd märkning.

Avfallsbevis krävs när avfallsproducenter bortskaffar farligt avfall. Avfallsbevisen bekräftar att de avsedda avfallshanteringsmetoderna är tillåtna. Först efter att avfallsbeviset har bekräftats av avfallshanterarens myndighet får avfallet bortskaffas på detta sätt, dvs. till den avfallshanterare som anges i beviset. Varje intyg har ett unikt nummer som gäller i hela Tyskland.

Det finns i princip två typer av avfallsintyg: Avfallsproducenter med mindre avfallsmängder än 20 ton per år per avfallskod och per år och per adress kan vända sig till en transportör som har ett samlat avfallsintyg och därmed redan har klargjort den tillåtna avfallshanteringsvägen. För producenten räcker det då med ett överlämningsbevis utfärdat av transportören (= kollektivt avfallshanteringsföretag) som dokumentation. För avfallsmängder över 20 ton farligt avfall per avfallskod och per år och per adress är det däremot obligatoriskt att avfallsproducenten ansöker om ett individuellt avfallshanteringsbevis. Till skillnad från samlingsavfallsintyget måste avfallsproducenten dessutom delta i det elektroniska avfallsintygsförfarandet (eANV).

Gula batterier är litiumjonbatterier som transporteras enligt särskild bestämmelse 376. Detta inkluderar batterier som är skadade eller defekta. Förutom läckande och yttre skadade batterier inkluderar detta även batterier som inte kan diagnostiseras före transport. För gula batterier måste förpackningsinstruktionerna P908 och LP904 följas.

Gröna batterier är nya litiumjonbatterier eller batterier enligt särskild bestämmelse 377. Dessa inkluderar litiumjon- och litiummetallbatterier som transporteras för att kasseras eller återvinnas. De kan förpackas tillsammans med eller separat från andra batterier. Förpackningen av gröna batterier måste ske i enlighet med förpackningsanvisningen P909, underavsnitt 4.1.4.1.

Hantering av slutet av livscykeln avser hela processen som sker med produkter eller material efter att deras livslängd har gått ut. När det gäller batterier omfattar detta insamling,återvinning, återanvändning och säker avfallshantering av batterier för att minimera miljöpåverkan och återvinna värdefulla råvaror.

International Air Transport Association (IATA) är en sammanslutning av flygbolag som bland annat utvecklar bindande standarder för transport och hantering av flygfrakt. Den globala flygfrakttrafiken sker till stor del enligt IATA:s riktlinjer. IATA-standarderna avser framför allt standardisering av fraktdokument, användning av förkortningar och harmonisering av hanteringsprocesser.

IMDG-koden är ett internationellt avtal som reglerar bestämmelserna för farligt gods i sjötransport. Den innehåller riktlinjer för förpackning, märkning och transport av farligt gods sjövägen.

Kritiska råvaror är råvaror som är nödvändiga för tillverkningen av högteknologiska produkter och nyckelteknologier, men som samtidigt har stor ekonomisk och strategisk betydelse. I samband med batterier kan vissa material som litium, kobolt eller sällsynta jordartsmetaller betraktas som kritiska råvaror.

Lagringsbehållare är skyddsartiklar speciellt avsedda för lagring. Med sin form och sina funktionella egenskaper är de mer anpassade för stationär användning med maximal säkerhet och skiljer sig därmed från transportbehållare. Moderna lagringsbehållare, till exempel från vårt LogBATT-sortiment, kännetecknas av en modulär konstruktion som kan kompletteras med skiljeväggar eller galler.

Våra produkter omfattar lagringsbehållare för batterier, celler och moduler, som förutom lagring även kan användas som evakuerings- och lagringsbehållare. De rostfria behållarna kan enkelt hanteras av en person och kräver inget släckvatten, eftersom eld och projektiler stannar kvar i lådan i en nödsituation. De stapelbara lådorna blir därmed idealiska haveri-behållare. Släckvatten i den mening som avses i släckvattenförordningen behöver inte samlas upp, eftersom sådant inte uppstår. Dessutom har alla våra olycks- och karantänbehållare testats framgångsrikt i en verklig brandtest med upp till 232 kWh. Behållarna är rostfria, väderbeständiga och kan användas utomhus utan problem. Ett effektivt gashanteringssystem baserat på våra transportlådor klarar av att filtrera bort den största delen av gaserna på ett adekvat sätt.

LFP-batterier (litiumjärnfosfat) innehåller inga kritiska råvaror som kobolt och nickel. De erbjuder förbättrad termisk stabilitet och längre livslängd. Typiska användningsområden är stationära energilagringssystem, elbussar och i allt högre grad även elbilar, där säkerhet och hållbarhet står i fokus. LFP-batterier blir allt viktigare tack vare sina specifika fördelar.

Litiumbatterier är icke-uppladdningsbara batterier med en enkel cellkemi: Den kemiska reaktionen sker endast i en riktning och avslutas när batteriet är helt urladdat. Eftersom ingen laddningscykel är planerad är konstruktionen av dessa batterier tekniskt mindre komplex – till exempel utan skyddskretsar eller temperaturhantering. Litiumbatterier används främst i enheter med låg energiförbrukning och lång driftstid. Till skillnad från litiumjonbatterier är de inte lämpliga för kontinuerlig drift.

Litiumjonbatterier är uppladdningsbara energilagringsenheter som främst används inom elektromobilitet, underhållningselektronik och stationära energisystem. De baseras på en reversibel cellkemi: vid laddning och urladdning vandrar litiumjoner mellan anod och katod, vilket möjliggör upprepad användning. Litiumjonbatterier kännetecknas av hög energitäthet, lång livslängd och hög effektivitet. Till skillnad från litiumbatterier är de speciellt utformade för applikationer med hög energiförbrukning och cyklisk laddningsbeteende.

NMC-batterier (nickel-mangan-kobolt) tillhör familjen litiumjonbatterier och kännetecknas av sin höga energitäthet. Denna egenskap gör dem särskilt attraktiva för tillämpningar där maximal räckvidd krävs på begränsat utrymme. Första generationens elfordon använder ofta denna teknik, liksom kraftfulla stationära energilagringssystem.

Vid notifieringsförfarandet måste avfallet kontrolleras före transportens början ochför varje avfallstransport. Exportören måste ansöka om den planerade transporten av avfall hos den behöriga myndigheten i sitt hemland med hjälp av anmälningsformuläret, följesedeln och andra nödvändiga handlingar. Gränsöverskridande transporter av avfall är endast tillåtna om de behöriga myndigheterna på avsändningsorten (exportlandet) och på bestämmelseorten (importlandet) har gett sitt skriftliga medgivande i förväg. De myndigheter som är behöriga för transitering (transitländer) måste åtminstone ha gett sitt tysta samtycke. Samtycket från alla myndigheter måste samlas in och är giltigt i ett år. För återvinningsanläggningar med förhandsgodkännande kan denna period förlängas till upp till tre år.

P911 och LP906 är särskilda bestämmelser för transport av litiumjonbatterier enligt ADR 2025. P911 beskriver kraven för värsta tänkbara scenario för att säkra skadade batterier. LP906 fastställer däremot höga standarder för batteritransporter, särskilt för kritiskt defekta litiumjonbatterier.

RID är ett regelverk för internationell järnvägstransport av farligt gods. I likhet med ADR reglerar RID transporten av farligt gods på järnväg och innehåller specifika säkerhetsbestämmelser.

Sekundära råvaror är material som återvinns från redan använda produkter eller avfall. I samband med batterier avser detta återvinning av material från gamla eller uttjänta batterier för att använda dem till tillverkning av nya batterier eller andra produkter. Återvinning av sekundära råvaror från batterier bidrar till att spara på resurser och främja cirkulär ekonomi.

Några exempel på sekundära råvaror som kan återvinnas från denna process är:

• Litium: Litium är en viktig komponent i många batterier, särskilt litiumjonbatterier. Genom att återvinna batterier kan litiumföreningar återvinnas och återanvändas för batteriproduktion.
• Kobolt: Kobolt används i vissa batterityper, särskilt i litiumjonbatterier. Genom återvinning kan koboltföreningar återvinnas från gamla batterier för att minska behovet av nyutvunnet kobolt.
• Nickel: Nickel är ett annat metall som förekommer i olika batterityper, inklusive nickel-kadmiumbatterier och nickel-metallhydridbatterier. Återvinning möjliggör återvinning av nickelhaltiga föreningar.
• Koppar: Koppar används ofta i elbilsbatterier och andra batterityper som ledarmaterial. Återvinning av batterier bidrar till att återvinna koppar för återanvändning.
• Aluminium: Aluminium används som anodmaterial i vissa batterityper. Återvinning av batterier möjliggör återvinning av aluminiumföreningar.
• Grafit: Grafit används ofta i anoderna i litiumjonbatterier. Genom återvinning kan grafitföreningar från gamla batterier återvinnas och återanvändas.

En solbatteri lagrar överskottsenergi som genereras av en solcellsanläggning. Den gör det möjligt att använda den egenproducerade solenergin vid ett senare tillfälle, t.ex. vid dåligt väder eller efter solnedgången, när anläggningen genererar mindre solenergi än vad som behövs.

Et strömförvaringssystem är speciellt utformat för tillförlitlig lagring av elektrisk energi. Till skillnad från det mer allmänna begreppet energilagring ligger fokus i detta fall uteslutande på effektiv lagring av el. Strömförvaringssystem används bland annat i kombination med förnybara energikällor för att göra producerad el tillgänglig med fördröjning och på ett flexibelt sätt.

Ett solcellslager är ett energilager som har utvecklats speciellt för effektiv mellanlagring av solenergi från en solcellsanläggning. Det säkerställer på ett tillförlitligt sätt att den egenproducerade energin även kan användas utanför de soliga timmarna. Detta är särskilt användbart för hushåll där relativt lite energi förbrukas under dagen.

Man talar om termisk spridning eller batteribrand när överhettningen av celler sprider sig till angränsande celler och det uppstår en slags kedjereaktion. Detta frigör samtidigt betydande mängder energi. Det är en av de största säkerhetsriskerna med litiumjonbatterier. Termisk spridning av batterier är en viktig aspekt, särskilt för elfordon. Batteribränder utgör en betydande fara för människor och miljö.

Transportbehållare från LogBATT är brandskydds- och säkerhetsartiklar i vilka farligt gods av UN-klass 9, såsom skadade till kritiskt defekta litiumjonbatterier, kan transporteras på ett tillförlitligt sätt. Behållarna, som har testats i verkliga brandförhållanden, skiljer sig från lagringsbehållare genom sin särskilt robusta konstruktion och sin specifika anpassning för transport med batterier från lastbilar, skåpbilar, byggfordon och andra fordonstyper.

Alla myndighetsgodkända behållare i vårt sortiment är QSP-certifierade och kräver ingen ytterligare innerförpackning. De rostfria behållarna är lämpliga för utomhusbruk och underhållsfria. De tillverkas i olika format enligt de senaste kraven för farligt gods, och dessutom kan batterier från elcyklar och elscootrar, byggutrustning, hemelektronik och andra elektriska artiklar förvaras säkert i en anpassad transportbehållare.